Hej, Vi har en ny app!
For att din app amna fortsatta klaffa som det ar tankt behover du fornya till nyaste versionen. Klicka kungen knappen for att uppdatera!
Ifall en sak tycks allihopa medverkande i den debatt som utlostes av Goteborgs-Postens kulturchef Bjorn Werners kronika ifall ratade Tinderman vara overens: Den nya digitala dejtingekonomin har besegrare, och den har forlorare.
Sydsvenskan
Det ar emellertid en mottaglig fraga vilka dessa ar – under tiden Werner (GP, 2/1) framhaller de socialt forfordelade mannens sexuella elande kungen den digitala arenan, har till foredome Expressens Anna Hellgren (13/1) visat gallande att dessa hanar knappast kan sagas vara mer drabbade an kvinnor i lagstatusyrken, snarare tvartom. Det koper forstas ej bara om tillgangen till sex, utan ocksa ifall vem som i vidare fras gynnas fran strukturerna, men ej heller i den mer begransade fragan rader nagon samstammighet ifall orsakssambanden. Nar exempelvis Kristina Hedberg (DN, 6/1) anser att dejtingappar som Tinder ej utfor nagot mer an befaster en redan existerande sexuell rangordnat system, betonar Johan Anderberg (HD-Sydsvenskan, 14/1) att detta enbart ar partiell akta: Att dejtingapparna inte bara exploaterar ojamlikheten, utan i viss fras samt skapar den.
Den digitala relationsmarknaden ar, menar Anderberg, annu en ett foredome pa stordriftens hansynslosa logik: detaljerad som den lokala foretagaren gar omkull nar internethandeln nar byn, sa inneha den snyggaste killen pa jobbet ej langre sa ofta att komma med, darfor hans konkurrenter genast ar – som minst – all andra man i hela stad.
Anderbergs iakttagelse fran hur kapitalismens utslagningsmekanismer verkar aven gallande mansklig niva ar forstas uppbokat giltig – men jag betvivlar att den ar tillrackligt djupgaende. Att den digitala kulturen paverkar vara leva i genom hur vi rangordnas av dess algoritmer ar klart, men den paverkar oss i minst oforandrad hog grad i genom sin forskjutning riktigt heta Cartagena-tjejer fran hur vi uppfattar oss sjalva och varandra. Den dynamik som kannetecknar Tinder ar densamma som praglar den digitala existensen i stort: jaget konstrueras aktivt i genom preferenser och aktiviteter, relationer fortingligas och anvands som identitetsmarkerande tillhorigheter och kommunikation sker enbart i former som medger total tillsyn. Den enda skillnaden ar att drivkrafterna gjorts mer explicita: Jag framstaller inte enkom karna sjalv, utan sjalv gor det i det uttalade syftet att det ska bli alskat.
Gallande likadan gang som jaget pa jakt efter karlek tvingas handla sig till ett saljbart objekt, riktar det samt en motsvarande konsumistisk ogonkast kontra sin omvarld: ”Aldrig”, skriver tekniksociologen Sherry Turkle apropa den digitala dejtingkulturen, ”har det besta lattare att reflektera pa potentiella romantiska partners som varor tillgangliga i overflod”. Och det ar har jag tror att den kapitalistiska logiken nar djupare an hur sa Anderberg antyder, kungen ett satt som paminner om vad serietecknaren leva Stromquist skildrar i sin ”Den rodaste rosen slar ut”: Den andre upphor att vara intressant som genuint annan, och far sin mening bara i kraft fran att ge jaget erkannande, ett identitetsbyggande attribut bland otaliga.
De algoritmer som bedomer anvandarens varde utifran vardet hos de konsument som gillar henne, far med andra ord djupare konsekvenser an vilken karlekstorstande nia som dyker upp kungen var bildskarm harnast: Den tycks vara igang ocksa i var speciell ande. Vinnaren i denna nya stadga blir da, snarare an nagot enskilt befolkningssegment, ett tankesystem – namligen det som villigt spjalkar upp saval den egna personen som den andre till en samling matbara egenskaper, och forhaller sig till relationer som en krasen konsument.
En annan undran som ar presentator att hejda sig spann ar den ifall attraktionskraft. Ifall det genast finns vissa grupper som gynnas kungen andras bekostnad gallande en digitaliserad dejtingma personer som skulle ha gynnats i alla fall? Ett tankevackande besked finns att inbringa i den amerikanske biologens Richard O Prums aktuella ”Skonhetens evolution”, dar forfattaren aterger forskning ifall va som uppfattas som lockande. Det visar sig att bedomningen fran attraktivitet sker i flertal steg, och vanligtvis med direkt motsatt attack.
Utbredd en forsta ytlig visuell studie – svajpa hoger eller vanster – tenderar skonheten att vara mer eller mindre skildra, i den bemarkelse att de flesta folk ar overens ifall baksida av underben som ska uppfattas som attraktivt. Men, och detta ar det intressanta: bred mer komplext socialt samspel omprovas detta forsta intryck kungen subjektiva grunder, med resultatet att asikterna gar atskils kungen ett slumpmassigt fordelat fason. Fran det skalet, anger forskarna, ar det mojligt ”for nastan allihopa att ha relationer dar bada parterna uppfattar varandra som unikt begarliga”.
Vilken typ fran tilldragning som ar upptanklig gallande Tinder borde besta uppenbart, och i denna mening inneha Anderberg fullstandig riktig, nog till och med mer riktigt an han anar, for i den digitala dejtingvarlden gynnas den klassiska skonheten ej enbart fran databolagens algoritmer, utan av deras vaxelspel med var egen evolutionara programmering. Men verkligt bekymmersam blir detta forst nar man lamnar svajpandet darhan och betraktar den mer allman progress som pagar runt oss, i vilken verklig, hangiven humanistisk narvaro i allt hogre stadium ersatts med digital avsaknad.
I Genom att tomma det manskliga sociala samspelet gallande det metod som genast sker, riskerar vi med andra ord att tomma ocksa mojligheten till realitet djup foralskelse, och till en tilldragning som nar djupare an till en schematisk klassificering av estetisk symmetri. Till en lystnad som tar kroppen i besittning, men som i viss mening harror fran sjalen: och finns det nagot som kan kurera den till kvantifierbarhet styckade kottkropp som vi latit oss sjalva forvandlas till, sa ar det val en sadan.
Anderberg aterger en passage ur den franske forfattaren Michel Houellebecqs senaste bok ”Serotonin” pro att illustrera sin tes att sexuell njutning i och med den digitala revolutionen riskerar att bli en bonus forbehallen en snav elit. Personligen tanker sjalv snarare pa ett citat ur romanen ”Elementarpartiklarna”, skriven fjarran fore dejtingapparnas intag, om hur samtidens manniska gjort det romantiska umganget till en fritidssyssla, en sorts noje i vantan pa ett kommande avromantiserat fornuftsaktenskap, till i princip lika delar standig fran sexuell och narcissistisk gladje. ”Naturligtvis”, konstaterar forfattaren, ”har hon gallande sa forstandig franhant sig all potential till frojd.”